Nu är det äntligen lov! Eller har varit sedan förra fredagen, men trots att det är lov har det varit fullt upp. Inte av läxor denna gång dock utan av vänner. Så det har varit riktigt trevligt, dock är avsked alltid tråkiga men jag hoppas att vi träffas igen! Eftersom att det är slut på terminen nu så åkte alla de som bara skulle vara här i 6 månader hem.

Dock hade vi mycket kul de sista dagarna i skolan, och fullt upp med prov och läxor in i det sista! Men vi fick också lära oss att göra okonomiyaki under två lektioner vilket var både underhållande och svårt! Mitt jobb i det hela var att knäcka ägg och tydligen så är jag väldigt bra på det enligt min klass.. som att det skulle vara så svårt? hmm..

Här kommer iallafall lite bilder på det hela!

Su-chan började det hela med att skära vitkål i  tunna bitar.

Efter ett tag fick hon lite hjälp av Emily~

Kurita-sensei hade glömt att köpa mjöl så Li och Johan fick springa iväg och  köpa mjöl och när de sedan kom tillbaks var det Li's tur att blanda ihop mjölet med vatten. 

Efter att mjölet och vattnet blandats ihop till en liten deg var det dags att hälla i vitkålen. Efter att vi hält i vitkålen var det  dags att blanda det hela. Och efter det var det min tur att knäcka ner ägg i bunken och röra om ännu en gång. 

Efter det hade Emily i röd ingerfära i blandningen. 

Under tiden vi blandade ihop "smeten" såg Ana till att plattan var varm ! Sedan var det bara att hälla på smeten och lägga på rått kött. 

Efter ett tag var det dags att vända på det hela så att även köttet  skulle bli stekt.. dock var det lättare sag än gjort med tanke på hur stor våran okonomiyaki var så Ana fick hjälp av Su och Jason.

Och de lyckades riktigt bra! 

Eftersom jag inte fick någon bild på våran så gjorde jag en egen hemma. När man stekt  sidan med köttet  i ca 10 minuter är det dags att vända på den igen och hälla på okonomiyaki sås, söndersmulade alger och katsuo~ sen är det bara att mumsa i sig!

Okonomiyaki är mer eller mindre som en omelett med innehåll och topping men många brukar kalla det för japans svar på pizza. I vilket fall så är det jätte gott! 
Jag känner att jag är väldigt dålig på att uppdatera min blogg så jag tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop ett litet inlägg.

Först och främst skulle jag vilja börja med att dela med mig av GLAY's  video som enligt mig berör väldigt mycket.


Idag är det nämligen ett år sedan katastrofen i Japan. Något jag själv har svårt att förstå, tänk att tiden kan gå så fort? Katastrofen är något som än idag berör mig väldigt mycket eftersom att Japan ligger mig varmt om hjärtat. Och jag kommer aldrig glömma den där dagen för 1 år sedan när nyheten kom. För 1 år sedan var jag och min familj i Thailand och jag satt som vanligt bänkad framför TVn eftersom de har alla kanaler jag bara kunde drömma om. När nyheten kom kunde ingen veta hur stora konsekvenser det skulle komma att få. Det som först bara såg ut som en mindre katastrof, något man i länder som Japan är mer eller mindre vana vid.. till något så fruktansvärt. 

Jag tror att många människor utanför Japan har blivit berörda på ett eller annat sätt. Jag själv kommer aldrig glömma de första timmarna i ovisshet innan jag fick tag på alla mina vänner och hörde att de mådde bra. Eller alla japanska musiker som betyder så ofantligt mycket för mig, innan meddelanden kom om att alla mådde bra.. eller de meddelanden som kom med besked om att någon medlem saknades.. eller än värre att de inte längre vad vid liv. 

Just den där ovissheten om vad som hänt och vad som skulle hända och inte på något sätt ha kontroll över situationen, det är vad jag minns en dag som denna. Jag minns också hur antalet döda och saknade ökade för varje nyhetssändning, och jag minns alla bilder och videor som strömmade in från människor på plats. Alla människor som i panik försökte berätta för media vad som hänt och vad de kände samtidigt som de desperat försökte få tag på sina nära och kära för att se om de mådde bra. 

För mig väcker denna video många känslor och jag kan bara vara glad för att alla mina vänner och att många av de musiker jag ser upp till är vid liv och mår bra. Nej, jag kommer nog aldrig glömma den rädslan som följde de dagar efter att katastrofen inträffade. Så därför tycker jag att alla bör skänka en tanke till alla de människor som omkom och till alla de människor som förlorat sina nära och kära. Och till alla de människor som än idag lider av katastrofen, till alla de människor som förlorat sina hem. Det är vad jag gör en dag som denna. 
Long time no see! Har haft fullt upp den senaste tiden men jag tänkte att jag skulle hinna med ett litet inlägg innan det är dags att plugga lite mer. Tiden går fort, och detta innebär att även slutprovet är här snart, efter slutprovet skall 3 klasser bli två. Och mitt mål är att hamna i morgon gruppen, så nu återstår några veckor med massa pluggande.

Men jag tänkte att jag kunde berätta lite om min resa till Fukuoka som var för ca 2 veckor sedan. (Som sagt tiden går alldeles för fort!) Till att börja med var jag jätte orolig att jag inte skulle hitta rätt busshållsplats så jag var ute i god tid, dessvärre så hittade jag rätt ganska fort så det slutade med att jag fick vänta ca 2 timmar i stället. I vilket fall så var det helt okej att åka buss, och de 9 timmarna som det tog att ta sig till Fukuoka gick fort. Jag lyckades till och med sova några timmar.

Vi var framme i Fukuoka ca 30 minuter innan planerad tid, så jag hade hela dagen på mig att gå runt innan det var dags att ta sig till vandrarhemmet och konserten. Jag började med att leta efter vandrar hemmet som till min stora förvåning inte alls var svårt. Efter det gick jag runt i flera timmar, vilket var ganska tråkigt efter ett tag.

I vilket fall som helst så tyckte jag att allt gått på tog för lätt, jag menar det är trots allt mig det handlar om så något bör gå fel. Och mycket riktigt, konsert hallen låg inte där den skulle enligt google maps så jag sprang runt i ca 3 timmar innan jag hittade den. Och i slutet var jag övertygad om att jag skulle missa konserten. Problemet är att japaner ibland har svårt att säga att de inte vet, så istället låssas de att de vet och det slutar.. mindre bra. Och givetvis hände detta mig så jag hamnade helt fel eftersom personen jag frågade egentligen inte alls visste utan bara hittade på något. Men till slut hittade jag en affär där personalen började ringa runt till sina vänner för att ta reda på vad det var. Så de lyckades få fram en karta och förklarade vart jag skulle gå så.. ca 20 min innan insläpp var jag framme! Jag <3 hjälpsamma japaner.

Väl på plats var jag den enda utlänningen så givetvis drog jag till mig många blickar.. det slutade med att folk ville ta kort med mig! Ganska så kul faktiskt. Och konserten var bra, minus var att lynch. inte fick spela särskilt mycket. Utan det var mer att lynch. var förband till Merry.. och det gillas inte eftersom jag inte tycker att det bandet är speciellt bra. Jag har aldrig förstått varför alla älskar Merry så pass mycket, jämför man dem med lynch. så tycker jag att lynch. är 100 gånger bättre. Fast sångaren i lynch. springer inte runt halvnaken på scen om sångaren i Merry så.. jag antar väl att sex säljer ha ha.

Fukuoka 07.30 på söndag morgon. Jag vet inte om ni ser skylten på huset men det är TSUTAYA min favorit affär!
Massa bra skivor och konsert-DVDer

Frukost på Starbucks

En snabb bild utanför koserthallen innan det var dags att gå in.
Måste även tillägga att jag älskar dom små bilarna är i Japan!

Japanskt vårmode 

Tyckte att själva lampan (eller vad det nu är) var så vacker


Svårt att få bra bilder eftersom det är kamera förbud på alla affärer, men detta är alltså vad Fukuoka är mest känt för. En gigantisk gång under marken med massor av affärer! Så här spenderade jag mina två dagar i Fukuoka. 

En liten smygbild på hur en typisk klädaffär i Japan ser ut.


Hittade en söt liten gata på markplan också som påminner så mycket om teramachi  här i Kyoto,

Givetvis var det massa alla hjärtans dag dekorationer överallt!










Hittade en hel våning i ett varuhus med bara massa lolitakläder!  Dock var allt jätte dyrt.. jag menar ca 14,700 yen för en liten krona som man skulle ha på huvudet.. och då var det 30% rabatt..

Planen var att jag skulle åka till Fukuoka nästa helg för att se Lynch. För några månader sedan hittade jag en sida på nätet där man kunde se alla tåg/buss tabeller i Japan. Så jag har använt mig av den många gånger för att se vilka tåg jag ska ta osv. Detta gjorde jag också denna gång, och hittade billiga tåg som bara skulle ta ca 4 timmar och kosta 6000 yen allt som allt. Något jag tyckte lät lite konstigt med tanke på att Fukuoka ligger på en annan ö.

Så jag kollade upp det idag igen för att vara säker och givetvis hade sidan fel. Att åka med tåg till Fukuoka skulle ta över ett dygn och kosta 11.000 yen, om man inte i stället ville ta shinkansen för 14.700 yen. Något jag inte känner att jag vill lägga pengar på så jag trodde helt enkelt att det inte skulle bli någon konsert. Jag menar att slänga ut ca 2500 på tåg + boende och mat på det kändes inte lockande.

...Men istället så hittade jag bussar som går, dock över natten men vad gör man inte? Så nu har jag en ca 10 timmar lång bussresa att se fram emot. Jag hoppas bara att jag lyckas sova hela vägen eftersom att det inte finns tillgång till toa osv på bussen. Men resan vart ju betydligt billigare, 12.900 yen tur och retur.

Så något gladare har jag städat hela lägenheten idag eftersom jag ev. får besök av en kompis senare samt startat en till blogg fast på japanska ^o^ http://ameblo.jp/hanna92/
Idag är det den 3 Februari, vilket i Japan innebär att det är 節分(Setsubun). I den gamla japanska kalendern är datumet för dagen då våren skall börja. Och otroligt nog så har det varit sol hela dagen, även om det varit väldigt kallt. 


Under Setsubun kastar man rostade bönor runt tempel och hus för att jaga bort allt det onda och locka fram det goda. Samtidigt som man kastar bönor skall man ropa " 鬼は外!福は内!" Som i princip betyder 
" ut med djävulen! in med lycka! " Efter att man gjort detta skall man beroende på hur gammal man är plocka upp visst många bönor från marken. Och i mitt fall skulle jag ha plockat upp 20. Dock har jag inte gjort detta, men jag har däremot ätit 20 rostade bönor idag!


Under dagen skall man också äta en sushi rulle, så idag har jag sett sushi precis överallt! I år skall man äta rullen i nordväst riktning för att få tur. Man skall äta sushin under tystnad och hela tiden se till att den pekar mot nordväst. Så det var nog det första jag gjorde när jag kom hem, så vi får väl se fram över om jag har mer tur eller inte! 

Igår var det min tur att fylla år, äntligen 20 och äntligen myndig igen! Att vara myndig känns riktigt bra, det kändes lite smått konstigt i början att plötsligt vara omyndig igen. Jag menar jag fick inte ens lov att köpa en telefon själv. Men nu är alla de små bekymren borta för nu får jag göra mer eller mindre precis vad jag vill! ..så länge jag håller mig till alla lagar som finns såklart. 

Födelsedagen firade jag med att först prata med mamma, pappa och patrik på skype eftersom att de ville sjunga för mig. Vilket var mycket trevligt! Efter det åkte jag iväg lite tidigare till skolan för att gå och titta lite i en skivaffär (såklart). Jag hade nämligen varit där några gånger tidigare och spanat in lite saker som skulle vara trevliga att införskaffa. Och eftersom jag fått födelsedagspengar från flera håll så tänkte jag att jag skulle köpa mig en liten present.. tänkte att jag kan ju variera lite från att bara lägga pengar på konsertbiljetter. 

Dessvärre kom jag inte så mycket längre än till konsert dvder ha ha. Men det är alltid lika kul att köpa, så det vart en konsert DVD med Luna Sea för födelsedagspengarna jag fick från Kristina och Andres. Och för pengarna jag fick av farmor så köpte jag en konsert DVD med Versailles, och för pengarna jag fick av mamma och pappa köpte jag en skiva med lynch. Så tack så hemskt mycket allihopa! 

Och inte nog med det så har jag bokat in mig på ett vandrarhem i Fukuoka nästa helg eftersom jag ska dit på konsert, men eftersom att det är på en söndag tänkte jag att jag lika gärna kan åka redan på lördag och se mig om kring lite. Så pengarna gick inte enbart till musikrelaterade saker. Så nu är det bara att ta och leta fram vad som är värt att se i Fukuoka, jag har hört att det ska vara en riktigt mysig stad så jag ser verkligen fram emot att åka dit! 

Efter skolan igår bestämde jag och mina vänner oss för att gå ut och dricka lite öl samt äta osv. Och hela kvällen var underbar! Det var länge sedan jag hade så kul som jag hade det igår, och kvällen vart lång. Kom inte hem för ens klockan 6 i morse eftersom vi avslutade kvällen på karaoke. Så allt som allt var min födelsedag toppen! 

Och tack till Sofia och Kristina för paketen ni skickat till mig! 

Och tack så mycket för alla gratulationer! Kram 




Jag fick ett födelsedagskort av min lärare också!
"Hanna, grattis på födelsedagen! Du har bara varit i Japan i 4 månader och på de 4 månaderna har din japanska blivit mycket mycket bättre tycker jag. Du ger aldrig upp utan kämpar alltid på, eller hur? Var snäll att se till att resten av ditt liv här i Japan blir kul och att du får många fina upplevelser med dig. Och slutligen, kämpa på med att plugga kanji! "
























Har varit en ytterst jobbig helg eftersom jag blivit jätte förkyld. Försöker kurera mig så gott det går för att orka ta mig till skolan i morgon. Får se hur det går!

Dock är jag väldigt glad idag, suttit och kollat på lite klipp från Golden Globe. Jag har aldrig tidigare brytt mig om detta men det är ju trots allt stort över stora delar av världen och ingen mindre än Yoshiki har skrivit årets intro sång. Den första intro sång Golden Globes någonsin haft.

Inte nog med att jag är otroligt stolt över Yoshiki så är det också lite av en personlig seger eftersom jag under flera års tid har fått höra hur värdelös japansk musik är, hur Yoshiki ser ut som en tjej osv. Fast ska jag vara ärlig så tror inte jag att vem som helst får i äran att skriva ett intro till en sådan stor gala. En person vars musik är värdelös? Nej låter inte rimligt. Kanske kan det bero på att Yoshikis musik berör människor världen över? Människor som faktiskt har känslor. Det som gör mig glad är att det finns så många människor världen över som känner som jag när det gäller Yoshikis musik. Det är bara att ta X Japan som exempel, för några dagar sedan vann dom en tävling mot 5 andra stora band för att fans röstar som galningar. Yoshiki vann även idag, för att han ansågs vara den som hade finast kostym. Så ja jag är otroligt lycklig. Så till alla nära och kära som genom åren kommit med negativa kommentarer gälande X Japan och Yoshiki, in your face!!

Idag var det dags att kliva upp tidigt igen, göra sig i ordning och gå till skolan. Efter alldeles för lite sömn var jag inte särskilt motiverad till att kliva upp överhuvud taget, men upp kom jag! Jag vill tillägga att min lägenhet är jätte kall också, just nu är det möjligtvis 1-2 plus grader ute.. och det innebär att det är ca 5-6 grader i min lägenhet. Det är så kallt att det kommer ånga ur munnen när jag pratar. På kvällarna brukar jag ha den lille värme som går med min airconditioner, men eftersom att det drar mycket ström är det inte aktuellt att ha den på under natten vilket slutar med att det är svinkallt när man ska kliva upp istället.

Men jag kom iväg till skolan, trött som aldrig förr eftersom jag alltid har en tendens till att ha jättesvårt att somna sista kvällen på lovet. Ändringar för detta år är att jag slutat ta bussen till skolan, istället har jag börjat promenera. Så från min lägenhet till skolan tar det ca 1 timme att gå, och på att gå 2 timmar per dag sparar jag både pengar (10,000 yen i månaden) och känner mig piggare så det är bara plus!

Jag var faktiskt smått nervös innan skolan började, eftersom att jag nu inte har pluggat särskilt mycket.. nästintill inget alls på 2 veckor. Men det gick riktigt bra, jag tror att man lär sig mycket av att bara vara ute och höra folk prata japanska osv. Och jag har ju varit ute nästintill varje dag under lovet så en hel del konversationer har det blivit.

Dagen till ära fick vi en ny bok också, genki 2. Innan hade vi genki 1 som jag också hade under två år på gymnasiet. Under dessa två år på gymnasiet hann vi inte ens läsa ut hela boken. På 3 månader i Japan har vi hunnit med inte bara en bok utan två. Så ja, det är då man inser vilken studietakt det är! Och givetvis gick vi inte hem tomhänta, nej två läxor hann vi få samt att vi fick veta att det kommer vara ett prov nästa vecka. Ingen mjukstart här inte! Och ska jag vara ärlig så känns det riktigt skönt att skolan börjat igen, jag känner mig motiverad till att lära mig så mycket som möjligt under den kommande terminen.

Vi hade vårt första rollspel också, temat var jobb intervju. Det gick ut på att vi var och en fick sätta oss framför klassen där vår lärare ställde frågor om hur vida vi haft jobb tidigare, hur vi ansåg att våra kunskaper i japanska var osv. Och tro det eller ej men jag vart anställd, en av få faktiskt.. så jag är nöjd. Dock hade det ju inte varit helt fel om det varit ett riktigt jobb. Så jag ska se till att plugga på som bara den framöver så att jag kan söka ett riktigt jobb snart!

Nu ska jag till min granne och äta äggmackor med kaviar och dricka te. Kram på er alla!
Efter Harajuku åkte vi vidare till Shibuya för att träffa en vän till Simon. Vi gick och åt middag tillsammans på coco ichiban, en restaurang där allt serveras med currysås. Man får själv välja vilken styrka man vill ha från 0 - 10. Känner bara en person som faktiskt ätit 10, och det är en av mina klasskompisar som är smått galen haha.
Efter det gick vi vidare till en bar, en fancy bar som var jätte dyr. Så det vart en öl, som Simons vän bjöd oss på innan han var tvungen att åka hem eftersom att han hade jobb igen dagen efter. Men innan han gick visade han oss till en billig bar, där vi stannade tills vi skulle hem. Det slutade med att vi nästan missade sista tåget, vi hann med 2 minuters marginal!



Dagen till ära så var Harajuku lite av en besvikelse, antagligen för att det var mitt i veckan. På helgerna brukar det komma människor från hela Tokyo uppklädda i fina kläder. (Kanske ska tillägga att jag tycker att det är fint)
Så vi gick runt där och kollade på alla fina kläder och skor och jag vet inte vad. Köpte 2 nya rosetter! En prickig och en röd. Sen träffade vi en av mina vänner från Sverige som också var i Tokyo, så vi gick och köpte crepes. Ser mer ut som en glasstrut, skillnaden är att struten består utav pannkaka. Jag köpte en med cheesecake  och karamell sås/glass. Jätte god!

Efter det visade Lina mig vart jag kunde köpa hårfärg, så nu har jag riktigt hårfärg igen! Det vart rött, trots att Simon tyckte att jag skulle köra på gult.
Varför vi åkte till Shinjuku vet jag inte riktigt, vi gjorde inget speciellt där. Vi kollade runt lite snabbt bara och sen åkte vi vidare till min favorit del av Tokyo.. Harajuku!




Efter Tokyo Dome city begav vi oss till Metropolitan Goverment Building. Det är en byggnad på 45 våningar och en populär turistattraktion. Från den 45e våningen har man bra utsikt över Tokyo, och hissen upp gick jätte fort. Det var nästan lite läskigt, men värt det eftersom att utsikten var fantastisk!









Att åka till Tokyo Dome var häftigt, jag har alltid velat åka dit. Inte för att åka karusell och sånna saker, utan för att gå på konsert. Att få se X Japan live i Tokyo Dome har varit min dröm de senaste 4 åren, och att komma så pass långt som att få stå utanför var riktigt häftigt. Och tanken på vilka band som spelat där.. jag kan ta X Japan, Michael Jackson och Luna Sea som exempel på det.

Så vi gick runt och kollade på alla saker som gick att se, Simon köpte en ny baseball tröja till sin lillebror och efter det gick vi och åt lunch. Avokado hamburgare, och tro mig det var bland det godaste jag någonsin ätit!


Efter Ginza åkte vi vidare till Rappongi Hills, och ja bortsett från alla extremt höga byggnader och utsikten så fanns det inget att göra. Så det var lite av en besvikelse eftersom det lät så fantastiskt i Japan boken Simon tagit med sig. Och där insåg vi också att klockan bara var 1 så vi hade hela dagen på oss och alldeles för lite att göra så vi beslutade oss för att slänga in lite mer saker på schemat.. och stopp nr1 vart Tokyo Dome!