Om två veckor och tre dagar är det dags att åka!

Samtidigt som det känns att det är nära känns det ännu ganska långt borta, konstigt nog.. eller iallafall när det gäller packningen! Nog för att jag redan har packat ner mycket, så känns det ännu som att det är en hel del kvar. Problemet är bara.. om jag packar ner det som är kvar, vad ska jag då ha på mig tills den dag jag ska åka? Så jag får väl helt enkelt packa det som går och ha något att göra dagen innan jag ska åka också.~

Men det mesta är ändå klart och det känns bra, jag vet nu mera också vart jag ska bo. En liten lägenhet 20 minuter från skolan (med buss), låter inte helt fel! Det som är kvar är väl det viktigaste av allt.. visum. Och det ska jag ordna så  fort jag får de papper som behövs från Japan. Papper som jag inte kan få innan jag har fixat med pengar.. pengar som jag hoppas att jag får i morgon! 

Och nu tänker jag fortsätta fördriva tiden med lite koreanska draman, finns det något bättre? Tihi nej skulle inte tro det! 


Det är nu det verkligen börjar kännas att tiden går fort!

Så därför hade jag tänkt fortsätta packa och fixa ikväll, det är faktiskt riktigt roligt ändå bara man tar sig tid. Idag har jag faktiskt städat mitt rum, kan vara bra om man faktiskt hittar de kläder man ska ha så man vet vad som ska tvättas osv. Inte nog med det så har jag laddat upp med lite koreans musik också så kvällen är räddad! ~

Ska jag vara ärlig så är jag faktiskt rätt så glad att jag inte förstår vad de sjunger eftersom att 70% av alla låtar säkerligen har jätte töntiga texter. För mig är texten viktigt, i bland kan jag lyssna på låtar enbart för att texten är bra. Dock skulle jag inte ha något emot att kunna prata koreanska, det är ju trots allt ett väldigt fint språk. Vem vet vad som händer i framtiden?~

För övrigt så har helgen varit riktigt mysig, gårdagen spenderade jag hemma hos Sofia. Och som vanligt satt vi och kollade på x antal musikvideor, filmer och konserter. (Mestadels koreaner faktiskt, möjligen nån liten japan, kines)
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av dagens händelse som verkligen förgyllde min vardag. Jag berättade i ett tidigare inlägg om att jag skulle åka till Tokyo och träffa min japanska vän Yuni, och att vi tillsammans skulle bo hos hennes vän som heter Jun. Jag pratade med både Yuni och Jun idag, och Yuni berättade för mig att Jun var så orolig för att jag skulle tycka att hennes hem var litet. Jag förklarade genast att det inte var något jag brydde mig om, utan att jag bara är tacksam över att hon låter mig, en helt främmande människa bo i hennes hem en hel helg. I Japan är det trots allt inte lika vanlig att man tar med sig sina vänner hem, i Japan brukar man ofta anse hemmet som något privat, något man bara delar med sin familj.. nu vet jag ju inte om det är samma sak om man bor ensam (som jag tror att hon gör) men ändå. ~

I vilket fall så frågade jag även om Jun också kunde prata lite engelska, eftersom jag inte vet hur långt mina japanska förmågor kommer räcka. Så Yuni berättade för mig att även Jun kunde prata lite engelska och att de båda hade bestämt sig för att öva och studera engelska riktigt mycket nu för att de vill kunna prata så flytande som möjligt när jag kommer dit. Kan ni tänka er? Trots att de båda säkert har mycket annat att göra, tar dom sig tid att studera engelska för min skull? Det är stort, i alla fall för mig. Och det är saker som detta som gör att jag tycker om Japan och dess invånare så mycket som jag gör. ~

Jag kan ta ett litet exempel till, hade det inte varit för Yuni så hade jag inte kunnat få se Luna Sea igen. Utan hon erböjd sig att köpa en biljett till mig, en biljett som kostade nästan 10.000 yen. Trots att hon inte känner mig så väl, trots att vi aldrig träffats. Bara det tycker jag är otroligt..för att inte tala om det gulliga brev hon skickat till mig, med en jätte stor poster på Luna Sea.~

Åh vad jag längtar till Oktober!!

Här är en morgon hälsning jag fick från Jun alldeles nyss:
"Thank you!! Let's study hard for each other. And good morning from Tokyo :D"
38 dagar till vad kanske många undrar, och svaret kommer här. Givetvis kan man inte åka till Japan utan att gå på massa konserter, eller hur? Och givetvis kan jag inte vänta allt för länge innan jag går på min första riktiga konsert i japan, haha. Så fredag den 21 oktober åker jag till Tokyo!! Visst känns väl det lite nervöst, just tanken på att ta sig dit alldeles själv, men efter en vecka i skolan kanske japanska kunskaperna är på G igen!

I vilket fall som helst så åker jag alltså till Tokyo den 21 oktober för att träffa min japanska vän Yuni, och hennes vän som jag även ska bo hos under helgen.. Jag vet faktiskt inte vem som är mest glad över det hela, är det jag, Yuni eller hennes vän? ~
Givetvis åker jag inte bara till Tokyo för att träffa min vän, även om det ska bli jätte kul! Utan det är på lördag det smäller, då är det dags att se Luna Sea! Ett av de bästa banden någonsin, och givetvis ett utav mina favoriter.. jag har sett dem en gång tidigare i Bochum (Tyskland) förra året.. och det är helt klart den bästa konsert jag någonsin varit på.. så det ska bli kul att få se dem igen i Japan, i en stor arena.~

Jag kan passa på att berätta en liten rolig grej också, i och med att deras förra turne var den första sedan de valt att åter förenas som band igen, var det ett film team med som gjorde en dokumentär om Luna Seas turné. (Detta för att Luna Sea är ett av de största banden i Japan någonsin, så att de åter förenades var stort.) Gissa vem som är med på den dokumentären? Jag tror man ser mig ca 3 gånger och pga. detta är det många Japaner som känner igen mig, eftersom att dokumentären sändes på Japansk TV och finns att köpa.. lite roligt faktiskt.~

Här har ni klippet från Bochum:

Avresedagen närmar sig, kanske inte med stormsteg..men det är väl tur det! Som sagt, det är fortfarande mycket som ska fixas och donas! 

Och några av dessa saker tänkte jag ta tag i idag, nämligen att införskaffa det sista jag behöver när det gäller kläder och köpa lite nya pennor och skrivböcker att ta med och använda på skolan.~

Blueberry - företaget som jag ordnat min resa genom har fixat en grupp med andra svenskar som också ska till Kyoto i oktober, riktigt roligt tycker jag! Det är trots allt inte helt fel att ha kontakt med någon redan innan man ska åka, och det kan ju vara behövligt även där nere med tanke på allt som måste fixas när man kommer fram.~


Jag vandrar i regnet,
trots att all verkar skada mig av någon anledning,
finns det inget
Döda mig nu, medans jag vandrar förevigt
Tills jag kan glömma din kärlek

För mig är sömn förvirrande,
något som bara tystnar hjärtat som slår.
All min kärlek verkar strömma ur min kropp,
som ett hjärta känner en melodi.
Jag håller min kärlek till dig för mig själv

Evig regn faller på mitt hjärta,
i denna sårade själ
Låt mig få glömma allt hat och all sorg

Dagar av glädje, dagar av sorg
passerar långsamt förbi.
När jag försöker hålla dig, försvinner du från mig.
Du är bara en illusion.
När jag vaknar har mina tårar torkat i sömnes sand,
jag är en ros som blommara i öknen.

Det är en dröm, jag älskar dig.
Håll mig ömt i dina armar.

Evig regn, faller på mitt hjärta
i denna sårade själ.
Låt mig få glömma allt hat och all sorg

Jag vaknar upp från mina drömmar,
jag kan inte finna min väg utan dig

Drömmen är över,
jag kan inte längre höra rösten från dina
varma ord
Jag ramlar av tårstänkta väggar.
så vaknar jag på morgonen, jag ska flytt in till mina drömmar
Tills jag kan glömma din kärlek

Evigt regn, faller på mitt hjärta
i denna sårade själ.
Låt mig få glömma allt hat och all kärlek
Evigt regn, låt mig få stanna som ett minne
i ditt hjärta.
Låt mitt hjärta få ta i dina tårar, ta in dina minnen
Man brukar säga att tiden går fort, och det gör den. Just nu känns det som att tiden rinner iväg, som att det är mycket som skall fixas och donas innan äventyret tar sin början.

Blickar jag tillbaks nu kan jag komma ihåg dagen för flera månader sedan då jag stod vid brevlådan i Bagarmossens centrum, med brevet i min hand. Och då visste jag att det är nu eller aldrig, detta brev kan bli början på någon helt nytt och när det är skickat finns det ingen återvändo. Och jag tvekade aldrig, med ett leende på läpparna stoppade jag brevet i brevlådan och tänkte att "äntligen..snart är jag på väg". 

Den dagen för flera månader sedan, var "snart" fortfarande långt borta.. idag är "snart" bara 29 dagar, om 29 dagar är det dags att åka.~

Så..varför blev det Japan av alla länder? 

Jag minns fortfarande dagen då jag första gången kom i kontakt med japansk musik, första bandet jag hörde var Pierrot och jag föll pladask! Efter det var det band som Alice Nine och Nightmare.. och det alla band hade gemensamt var att de alla såg upp till ett band kallat X Japan. Efter att ha läst namnet X Japan ett antal gånger vart jag givetvis nyfiken och bestämde mig för att kolla upp vad det var för typ av band som kunde betyda så mycket för så många. Och det var nog bland det bästa jag någonsin gjort i mitt liv, ett beslut jag aldrig ångrat..ett beslut som senare i livet skulle ge mig saker jag aldrig kunnat drömma om. 

Första låten jag hörde med X Japan var Endless Rain.. jag lyssnade på den om och om igen i säkert 2 timmar med tårar rinnande ner för mina kinder.. aldrig någonsin hade jag upplevt att musik kunde innehålla så mycket känslor.. även om jag inte förstod ett ord av vad de sjöng så gjorde det inget.. och efter att ha hört X Japan bestämde jag mig för att jag skulle lära mig japanska, jag skulle åka till Japan och jag skulle se dem live i Tokyo Dome. 

Sen den dagen jag började lyssna på japansk musik har en helt ny värld öppnat sig för mig. Jag har fått så många fantastiska vänner, inte bara här i Sverige utan också i resten av världen. Jag har fått uppleva så mycket på alla de konserter jag varit på..och en sak är säker, den gemenskap som finns under en konsert med ett japanskt band är något jag aldrig upplevt tidigare, och jag är nästan säker på att jag aldrig kommer att få uppleva det någon annanstans heller.

Jag avslutar det hela med att citera Miyavi från den första Miyavi konsert jag var på. "Musik har inga gränser, det spelar ingen roll hur du ser ut eller var du kommer ifrån. Det handlar om känslan som finns i musiken. Musik korsar gränser, det spelar ingen roll om vi förstår varandra eller inte. Här står jag en gitarrist från Japan och spelar för er.. på andra sidan jorden. Detta är vad musik handlar om." Efter detta spelade han "we love you", under hela låten stod alla i publiken och höll varandras händer, oavsett om man kände varandra eller inte..kärleken och gemenskapen som var just då gick nästan att ta på. Detta är ett av de finast minnen jag har från de konserter jag varit på, ett minne jag alltid blickar tillbaks till med ett leende på läpparna.~