Jag tänkte att jag skulle dela med mig av dagens händelse som verkligen förgyllde min vardag. Jag berättade i ett tidigare inlägg om att jag skulle åka till Tokyo och träffa min japanska vän Yuni, och att vi tillsammans skulle bo hos hennes vän som heter Jun. Jag pratade med både Yuni och Jun idag, och Yuni berättade för mig att Jun var så orolig för att jag skulle tycka att hennes hem var litet. Jag förklarade genast att det inte var något jag brydde mig om, utan att jag bara är tacksam över att hon låter mig, en helt främmande människa bo i hennes hem en hel helg. I Japan är det trots allt inte lika vanlig att man tar med sig sina vänner hem, i Japan brukar man ofta anse hemmet som något privat, något man bara delar med sin familj.. nu vet jag ju inte om det är samma sak om man bor ensam (som jag tror att hon gör) men ändå. ~

I vilket fall så frågade jag även om Jun också kunde prata lite engelska, eftersom jag inte vet hur långt mina japanska förmågor kommer räcka. Så Yuni berättade för mig att även Jun kunde prata lite engelska och att de båda hade bestämt sig för att öva och studera engelska riktigt mycket nu för att de vill kunna prata så flytande som möjligt när jag kommer dit. Kan ni tänka er? Trots att de båda säkert har mycket annat att göra, tar dom sig tid att studera engelska för min skull? Det är stort, i alla fall för mig. Och det är saker som detta som gör att jag tycker om Japan och dess invånare så mycket som jag gör. ~

Jag kan ta ett litet exempel till, hade det inte varit för Yuni så hade jag inte kunnat få se Luna Sea igen. Utan hon erböjd sig att köpa en biljett till mig, en biljett som kostade nästan 10.000 yen. Trots att hon inte känner mig så väl, trots att vi aldrig träffats. Bara det tycker jag är otroligt..för att inte tala om det gulliga brev hon skickat till mig, med en jätte stor poster på Luna Sea.~

Åh vad jag längtar till Oktober!!

Här är en morgon hälsning jag fick från Jun alldeles nyss:
"Thank you!! Let's study hard for each other. And good morning from Tokyo :D"