Nu är det äntligen lov! Eller har varit sedan förra fredagen, men trots att det är lov har det varit fullt upp. Inte av läxor denna gång dock utan av vänner. Så det har varit riktigt trevligt, dock är avsked alltid tråkiga men jag hoppas att vi träffas igen! Eftersom att det är slut på terminen nu så åkte alla de som bara skulle vara här i 6 månader hem.
Dock hade vi mycket kul de sista dagarna i skolan, och fullt upp med prov och läxor in i det sista! Men vi fick också lära oss att göra okonomiyaki under två lektioner vilket var både underhållande och svårt! Mitt jobb i det hela var att knäcka ägg och tydligen så är jag väldigt bra på det enligt min klass.. som att det skulle vara så svårt? hmm..
Här kommer iallafall lite bilder på det hela!
Su-chan började det hela med att skära vitkål i tunna bitar.
Efter ett tag fick hon lite hjälp av Emily~
Kurita-sensei hade glömt att köpa mjöl så Li och Johan fick springa iväg och köpa mjöl och när de sedan kom tillbaks var det Li's tur att blanda ihop mjölet med vatten.
Efter att mjölet och vattnet blandats ihop till en liten deg var det dags att hälla i vitkålen. Efter att vi hält i vitkålen var det dags att blanda det hela. Och efter det var det min tur att knäcka ner ägg i bunken och röra om ännu en gång.
Efter det hade Emily i röd ingerfära i blandningen.
Under tiden vi blandade ihop "smeten" såg Ana till att plattan var varm ! Sedan var det bara att hälla på smeten och lägga på rått kött.
Efter ett tag var det dags att vända på det hela så att även köttet skulle bli stekt.. dock var det lättare sag än gjort med tanke på hur stor våran okonomiyaki var så Ana fick hjälp av Su och Jason.
Och de lyckades riktigt bra!
Eftersom jag inte fick någon bild på våran så gjorde jag en egen hemma. När man stekt sidan med köttet i ca 10 minuter är det dags att vända på den igen och hälla på okonomiyaki sås, söndersmulade alger och katsuo~ sen är det bara att mumsa i sig!
Okonomiyaki är mer eller mindre som en omelett med innehåll och topping men många brukar kalla det för japans svar på pizza. I vilket fall så är det jätte gott!
Jag känner att jag är väldigt dålig på att uppdatera min blogg så jag tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop ett litet inlägg.
Först och främst skulle jag vilja börja med att dela med mig av GLAY's video som enligt mig berör väldigt mycket.
Idag är det nämligen ett år sedan katastrofen i Japan. Något jag själv har svårt att förstå, tänk att tiden kan gå så fort? Katastrofen är något som än idag berör mig väldigt mycket eftersom att Japan ligger mig varmt om hjärtat. Och jag kommer aldrig glömma den där dagen för 1 år sedan när nyheten kom. För 1 år sedan var jag och min familj i Thailand och jag satt som vanligt bänkad framför TVn eftersom de har alla kanaler jag bara kunde drömma om. När nyheten kom kunde ingen veta hur stora konsekvenser det skulle komma att få. Det som först bara såg ut som en mindre katastrof, något man i länder som Japan är mer eller mindre vana vid.. till något så fruktansvärt.
Jag tror att många människor utanför Japan har blivit berörda på ett eller annat sätt. Jag själv kommer aldrig glömma de första timmarna i ovisshet innan jag fick tag på alla mina vänner och hörde att de mådde bra. Eller alla japanska musiker som betyder så ofantligt mycket för mig, innan meddelanden kom om att alla mådde bra.. eller de meddelanden som kom med besked om att någon medlem saknades.. eller än värre att de inte längre vad vid liv.
Just den där ovissheten om vad som hänt och vad som skulle hända och inte på något sätt ha kontroll över situationen, det är vad jag minns en dag som denna. Jag minns också hur antalet döda och saknade ökade för varje nyhetssändning, och jag minns alla bilder och videor som strömmade in från människor på plats. Alla människor som i panik försökte berätta för media vad som hänt och vad de kände samtidigt som de desperat försökte få tag på sina nära och kära för att se om de mådde bra.
För mig väcker denna video många känslor och jag kan bara vara glad för att alla mina vänner och att många av de musiker jag ser upp till är vid liv och mår bra. Nej, jag kommer nog aldrig glömma den rädslan som följde de dagar efter att katastrofen inträffade. Så därför tycker jag att alla bör skänka en tanke till alla de människor som omkom och till alla de människor som förlorat sina nära och kära. Och till alla de människor som än idag lider av katastrofen, till alla de människor som förlorat sina hem. Det är vad jag gör en dag som denna.
