Jag känner att jag är väldigt dålig på att uppdatera min blogg så jag tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop ett litet inlägg.
Först och främst skulle jag vilja börja med att dela med mig av GLAY's video som enligt mig berör väldigt mycket.
Först och främst skulle jag vilja börja med att dela med mig av GLAY's video som enligt mig berör väldigt mycket.
Idag är det nämligen ett år sedan katastrofen i Japan. Något jag själv har svårt att förstå, tänk att tiden kan gå så fort? Katastrofen är något som än idag berör mig väldigt mycket eftersom att Japan ligger mig varmt om hjärtat. Och jag kommer aldrig glömma den där dagen för 1 år sedan när nyheten kom. För 1 år sedan var jag och min familj i Thailand och jag satt som vanligt bänkad framför TVn eftersom de har alla kanaler jag bara kunde drömma om. När nyheten kom kunde ingen veta hur stora konsekvenser det skulle komma att få. Det som först bara såg ut som en mindre katastrof, något man i länder som Japan är mer eller mindre vana vid.. till något så fruktansvärt.
Jag tror att många människor utanför Japan har blivit berörda på ett eller annat sätt. Jag själv kommer aldrig glömma de första timmarna i ovisshet innan jag fick tag på alla mina vänner och hörde att de mådde bra. Eller alla japanska musiker som betyder så ofantligt mycket för mig, innan meddelanden kom om att alla mådde bra.. eller de meddelanden som kom med besked om att någon medlem saknades.. eller än värre att de inte längre vad vid liv.
Just den där ovissheten om vad som hänt och vad som skulle hända och inte på något sätt ha kontroll över situationen, det är vad jag minns en dag som denna. Jag minns också hur antalet döda och saknade ökade för varje nyhetssändning, och jag minns alla bilder och videor som strömmade in från människor på plats. Alla människor som i panik försökte berätta för media vad som hänt och vad de kände samtidigt som de desperat försökte få tag på sina nära och kära för att se om de mådde bra.
För mig väcker denna video många känslor och jag kan bara vara glad för att alla mina vänner och att många av de musiker jag ser upp till är vid liv och mår bra. Nej, jag kommer nog aldrig glömma den rädslan som följde de dagar efter att katastrofen inträffade. Så därför tycker jag att alla bör skänka en tanke till alla de människor som omkom och till alla de människor som förlorat sina nära och kära. Och till alla de människor som än idag lider av katastrofen, till alla de människor som förlorat sina hem. Det är vad jag gör en dag som denna.
23:21 |
Category: |
0
kommentarer
Comments (0)